Texten nedan publicerades som ledarkrönika i Hallands Nyheter 18 juli 2025.
Såhär i mitten av juli, när semesterfirarna är som allra flest och våra halländska kuststäder och orter har tiotusentals besökare varje dag, då tar även riksdagsledamöter lite ledigt. Chattar, mailväxlingar och inlägg på sociala medier tystnar märkbart.
Men det är samtidigt ett tillfälle att fundera lite extra på vad som är särskilt viktigt och vad vi ska vara rädda om.
Vi har i Sverige fyra grundlagar. De handlar om yttrande- och tryckfrihet, om hur tronföljden ser ut och, viktigast av allt, hur landet ska styras och vilka fri- och rättigheter människor i Sverige har. De reglerna finns i Regeringsformen.
Där talas i första kapitlet om fria och allmänna val, om fri åsiktsbildning och att landet styrs under lagarna.
Det är det som är Sverige. Det är genom lagar vi som bor, lever och verkar här är överens om vad som gäller. Vi har faktiskt rätt att tycka vad vi vill, oavsett vilka värderingar vi kan ha. Sen, om man nu tycker att familjen ska bestämma vem barnen ska gifta sig med, så är det i och för sig alltså tillåtet att tycka så – men förbjudet att tvinga någon till det.
I ett sammanhang hävdade liberalernas nya partiledare att “det är inte en mänsklig rättighet att få bo i Sverige”. Men det är det faktiskt, kanske inte för alla och alltid, men alla människor har rätt till någonstans att bo och rätt till ett familje- och privatliv. Detta finns i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Så för alla som är svenska medborgare eller som har rätt att vistas i landet så finns det också en rätt att bo här.
Det är inte värderingar som landet styrs efter, utan lagar, lika för alla.
Att ändra grundlagar är svårt och ska bli ännu svårare. Det krävs två riksdagsbeslut med ett val emellan. Och till hösten kommer ett förslag om att det ska krävas en kvalificerad majoritet vid det andra beslutet, alltså mer än två tredjedelar ska rösta för. Det garanterar att tillfälliga majoriteter av ena eller andra färgkombinationen inte ska kunna genomdriva stora förändringar som en stor minoritet motsätter sig.
Det är detta som är själva fundamentet för Sverige. Det är inte en fråga om hur “svensk” man är, hur många hundra år släkten funnits här eller hur bra det går i VM eller Eurovision. Utan det handlar om hur människor väljer att förhålla sig till de lagar som reglerar hur vi ska leva tillsammans och styra landet på ett sätt som säkerställer allas fri- och rättigheter på bästa sätt.
Det handlar inte heller om 349 riksdagsledamöter som väljs vart fjärde år. Även om jag som en av dem och en av de 18 som representerar Miljöpartiet är extremt stolt över det så hade det inte varit meningsfullt utan det civilsamhälle som samlar människor för en “fri åsiktsbildning”, vare sig det gäller klimat, friluftsliv, natur, kultur, idrott, patienters rättigheter eller något annat.
Det är de som tillsammans med politiska partier står för fri- och rättigheter, demokrati och rättsstat och som kan svara på frågan “Vad är det för samhälle vi vill ha?”